Då är jag på banan igen...

Nu har det gått 5 månader och dom har gått med en väldans fart. Mycket har hänt i mitt liv och det är bara början.

Smärtan är fortfarande närvarande varje dag och ibland mer och ibland mindre. Den byter karaktär och kan se olika ut dag för dag. Oftast är den under kontroll men ibland är den helt galen. Jag har lärt mig leva med den och jag har lärt mig vad jag kan och inte kan göra. Nu är det ju så att jag undviker ju inte att göra saker även om jag vet att jag dagen efter kommer få betala ett lite högre pris. När det blir för olidligt så har jag ju mediciner att ta till och som det är nu så medicinerar jag varje dag. Kan tyvärr inte sluta trots några tappra försök. Förr var det väldigt viktigt för mig att kunna sluta med mediciner men nu har jag kommit till ro med att jag kommer nog få äta dom några år till. Är i alla fall glad att det finns mediciner som hjälper.

Jag har lärt mig att jag inte kan jobba heltid och att jag mår bäst om jag jobbar 4 timmar om dagen. Viktigt för mig är också att ha en vilodag i veckan för återhämtning speciellt efter lite tuffare dagar. Känns skönt att kunna få saker och ting på plats och nu ska jag lägga fokus på att få ett så bra liv som möjligt.

Nu börjar det närma sig

Nu börjare det närma sig. Har idag varit på äldreboendet och träffat min handledare. Visade sig att det var en moster till en bekant. Känns jättebra faktiskt och det var så lugnt och skönt till skillnad mot en stressig avdelning på sjukhuset. Man jobbar måndag till fredag dagtid och dom är två sjuksköterskor som ansvarar för 16 boende var. Kvällar och helger är det bemanningsföretag som sköter allt. Alla mediciner och injektioner är delegerade till undersköterskor så man slipper stresssen på morgonen med allt sånt också. Jag ska gå måndag till onsdag mellan kl. 09 och 12. Att slippa slå på stresshormonerna redan kl 05.30 är ju underbart skönt.

Och nu på lördag så ska jag gå min utbildning i hudfillers. Ska bli så kul men samtidigt så nervöst. Har ju jobbat i 10 år med samma sak och nu ska jag få göra nåt som jag aldrig gjort förut. Man blir lite bekväm med åren och går på autopilot en hel del så när det är dags för något nytt så får man skärpa till sig. Ser iallafall fram mot en spännande lördag!!

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/4031563/?claim=jj3mdt6ga4p">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Dagarna rullar på

Dagarna rullar på här trots att jag inte jobbar just nu. Tränar mycket och det är ju bra för både kropp och själ. Blir promenader och gym varje dag. Smärtan är så mycket bättre nu när jag inte jobbar men får ont så fort jag gör något. Snart hoppas jag att jag kan få gå igång med min arbetsprövning. Ska börja med 3 timmar om dagen i 3 dagar på ett äldreboende. Måste erkänna att jag inte alls är sugen att jobba med detta framöver men jag vill gärna se hur min kropp reagerar på det nya. Kanske kommer funka hur bra som helst eller så går jag tillbaka och får snoront igen så fort jag jobbar.

Torsdagsmys

Har varit en vända på gymmet och kört crosstrainern. Funkar bättre med höften och jag kunde köra 60 minuter utan större smärta. Känner ju av höften hela tiden och speciellt när man går mycket. Tror faktiskt att jag fått en muskelinflammation i nåt fäste. Fram med Voltarenen igen.

Ikväll bär det av till Södertälje för lite trevlig tjejmiddag med gamla klasskompisar. Ska bli riktigt kul och mysigt med lite god mat och vin så här mitt i veckan, torsdagsmys!!

Men innan det så ska jag ta fram dammsugaren och köra några varv här hemma.

Hur man än vänder sig

Idag har jag hasat runt 7 km på 1,5 timme. Efter 30 minuter hade jag så ont i rygg, höft och fotled att jag bara ville ringa färdtjänst. Kände mig som 100 år och varje steg gjorde ont i min kropp. Det är lite dubbelt det här med promenader. Min nack- och huvudvärk älskar promenader men min övriga kropp hatar promenader. Får stanna flera gånger för att stretcha ut korsryggen som krampar och smärtan i höften kommer som ett brev på posten efter 30 minuter. Idag lyckades också min fotled lägga sig i och påtalade att den minnsan också ville ha ett ord med i leken. Jaja vad gör man?? Hur man än vänder sig så har man alltid ändan bak och hur man än försöker så är det alltid nån som inte blir nöjd.

Mitt liv är upp och ner

Mitt liv är upp och ner. Gick mitt sista arbetspass igår. Lite vemodigt att tömma skåp och fack. Nu är jag tjänstledig i 6 mån och inskriven på arbetsförmedlingen. Har en hel del att ta tag i känns det som. Ska försöka dra igång mitt företag med allt vad det innebär. Har några utbildningar som väntar och en starta eget kurs. Känns självklart roligt men samtidigt så vet jag inte om detta är rätt med tanke på hur min situation ser ut. Vill ha tryggheten med en anställning men längtar efter friheten med att vara sin egen.

Samtidigt som jag ska fokusera på allt i jobbväg så har mitt privatliv också vänts upp och ner. Lever just nu i ett vaccum utan att veta hur framtiden ser ut. Har under dessa fyra år med smärta tappat bort mig själv och tyvärr så har mitt förhållande också fått sina törnar. Att leva med någon med smärta kan vara nog så jobbigt men att själv leva med smärta är förödande. Man blir bara en skugga av sitt forna jag och att varje dag bli påmind om vad man har förlorat är hemskt.

Antigen kan man bara se problemen men jag försöker se möjligheterna istället. Har tidigare känt mig så frustrerad över min situation. Att inte kunna byta jobb när man genomgår rehab och långa sjukskrivningar. Nu finns det en möjlighet att gå vidare och kanske hitta ett sätt att leva som fungerar för mig.